Kursens upplägg främjar djupinlärning
Mitt mål är att studenterna ska ha så bra förutsättningar som möjligt för djupinlärning och då gäller det att vi nyttjar den tid vi har tillsammans. Jag strävar därför efter att skapa dialog mellan mig och studenterna när vi träffas, istället för att de ska höra mig prata hela passet. Vanligtvis designar jag mina kurser i moduler som behandlar ett visst tema och jag brukar landa på fyra till sex moduler per kurs. En modul består av de fyra delarna
- individuella förberedelser
- diskussion i grupper
- interaktivt seminarium
- individuell avslutande reflektion.
Min ambition är att studenterna successivt ska bygga på sin förståelse och sina förmågor genom att först studera individuellt, därefter lära av sina gruppmedlemmar och under seminariet lära av studenter från de andra grupperna. I det sista skedet kommer jag in för att stötta studenterna i de uppgifter som de inte lyckats lösa på egen hand. Jag och mina kollegor har ofta pratat om att studenterna själva ska kunna driva sitt lärande. Detta är mitt sätt att skapa förutsättningar för det.
Videoformatet underlättar självstudier
Tanken med mina föreläsningar är alltså inte att jag ska gå igenom kursmaterialet, utan att jag ska stötta studenterna där det behövs. Det kan variera från person till person och just därför är video ett bra format. De som känner behov av repetition kan se en video precis så många gånger som det behövs, när det passar dem.
I praktiken gör jag korta föreläsningar på cirka tio minuter om de ämnen som jag upplever att studenterna har svårast att få grepp om på egen hand. Syftet med videon är ofta att ge en översikt över något som beskrivs på flera ställen i kursboken, till exempel olika möjliga styrformer i en organisation. Eller att mer utförligt förklara och exemplifiera ett svårt begrepp eller perspektiv, till exempel ledarskap ur ett SIT-perspektiv.
Jag ser till att skala av mina videoklipp och göra dem generiska. Då kan de användas i flera olika sammanhang. Till exempel har jag vid behov erbjudit grundläggande videoföreläsningar även på kandidatnivå. Det är ett bra sätt att repetera och/eller säkerställa att studenter har en liknande begreppsapparat, även om de kommer till min kurs från olika lärosäten.
I vissa sammanhang låter jag studenterna själva spela in korta videoklipp där de sammanfattar ett visst tema eller en artikel. Då fördubblas lärandet: De som skapar videoklippet får oftast en djupare förståelse av ämnet, samtidigt som de övar presentationsteknik och ger andra studenter på kursen ytterligare självstudiematerial.
Studenternas feedback får styra
I min kursdesign är olika former av feedback viktigt för mig. Jag vill att studenterna ska kunna arbeta själva i så stor utsträckning som möjligt och för att stötta detta ser jag till att få input från dem i flera stadier av processen:
- Inför seminariet gör studenterna skriftliga uppgifter.
- Under seminariet nyttjar jag Padlet, Google docs eller whiteboard för att studenterna ska kunna dela sina tankar.
- Efter seminariet skriver studenterna avslutande reflektioner om vad de lärt sig samt frågor om de har några.
Denna input avgör vad jag väljer att fokusera på när vi ses. Och om jag märker att jag vid återkommande tillfällen behöver hålla en kort föreläsning för att förtydliga ett ämne så skapar jag en videoföreläsning som nästa termins studenter kan använda som självstudiematerial. På så sätt frigör jag ytterligare tid med studenterna, och ger dem bättre förutsättningar för självstudier. Under årens lopp har jag byggt upp en bank av olika miniföreläsningar som jag nyttjar när jag anser att de behövs.